Titel: Alkemistens dotter
Författare: Carl-Michael Edenborg
Förlag: Natur och kultur (2014)
Varning! Texten nedan innehåller spoilers.
Carl-Michael Edenborg kan tacka Science Fiction Bokhandelns sommarkatalog för att jag köpte den här boken för jag finner boktiteln Alkemistens dotter otroligt fantasilös. Böcker och filmer med titlar som X:s dotter vimlar det av i populärkulturen. Trollkarlens dotter, Möbelhandlarens dotter, Generalens dotter, Fyrmästarens dotter är bara några som jag kommer på så här på rak hand. Istället var det den spännande undertexten i katalogen som sålde in mig. En kvinnlig hjältinna i slutet av 1700-talet som bär hela mänskligheten på sina axlar. Det lät verkligen som något för mig.
Titeln till trots, inte blev jag besviken. Edenborg levererar en spännande och annorlunda saga om en flicka som får i uppdrag av sin far att förinta hela universum. Hon skall färdigställa det arbete som hennes släkt började arbeta med för hundratals år sedan. Men hon är inte ens en fullvuxen kvinna när hennes far dör och lämnar över det tunga ansvaret. Många faror hotar och i mörkret lurar både änglar och demoner som vill hjälpa och stjälpa henne. Kommer Rebis Aurora Drakenstierna lyckas utföra det som hon är född för att göra eller kommer hon att avvika från den utpekade vägen?
Det jag verkligen gillar med Alkemistens dotter är hur rakt berättelsen berättas. Det tas få omvägar mot målet och även om läsaren lotsas igenom några verklighetsfrämmande drömsekvenser blir det aldrig tråkigt. Ett annat plus är att författaren berättar om en värld som är helt främmande för de flesta läsarna men lyckas fängsla oss genom sina expertkunskaper. På det sättet påminde boken om Patrick Süskinds Parfymen. I det fallet gällde det parfymtillverkning, i detta fall alkemi. Det är en späd balansgång men Edenborg lyckas verkligen leverera det viktigaste utan att bli för akademisk.
Alkemistens dotter är inte en lång bok. För att få den att te sig litet längre har förlaget valt att trycka den inbundna versionen i ett något mindre format än normalt. Jag vet inte vad är för format men det är något mindre än A5. Jag måste erkänna att jag älskar detta format för den gör boken så behändig att läsa. Fler böcker borde därför tryckas i detta trivsamma format.
En annan rolig grej med boken är att den innehåller ett gåtfullt chiffer. Protagonisten Rebis Drakenstierna brottas under flera kapitel med att lösa koden medan jag själv gjorde det på två sekunder (fast jag inte behärskar latin). Jag vet inte om chiffret var för enkelt eller om det är jag som är för bevandrad i kodernas hemliga språk. Kanske skrevs chiffret på det sättet med flit för att läsaren skulle få känna sig smartare än den konfunderade Rebis. Vad vet jag?
Två tummar upp. Boken rekommenderas varmt.