Titel: Gloria Mundi.
Rollspel: Götterdämmerung.
Utgivare: Riotminds
Man skulle kunna beskriva Gloria Mundi (latin: världens härlighet) som en världsbok till den nya versionen av rollspelet Götterdämmerung. I denna recension kommer jag inte att beröra spelets regler utan bara hålla mig till bokens innehåll eftersom den bygger på ett liknande koncept som mitt egna Karl Kämpe-projekt. Det bör nämnas för formalitetens skull att boken bara finns på Riotminds onlinetjänst Riotonline och därför inte går att köpa i fysisk form. Man kan tycka vad man vill om detta initiativ och tiden får utvisa om Riotminds var innovativa visionärer eller överoptimistiska kreatörer.
Gloria Mundi består av sex kapitel; världen, tideräkningen, samhälle, geografi, typiska miljöer och speltips. Vissa av dessa är rätt långa och kräver en hel del scrollande innan man hittar det man söker. Visserligen finns det underkapitel men det finns ingenting som visar när ett gammalt kapitel slutar och ett nytt börjar. En annan färg eller storlek på rubriken, ett streck, en symbol eller vad som helst hade underlättat läsupplevelsen.
Bland det svåraste en författare kan göra är att skriva något som är helt originellt, något som ingen annan tänkt på tidigare. Detta är speciellt sant i rollspelsbranschen där en falang alltid skriker högt när ett nytt fantasyrollspel publiceras och klagar på att det är ytterligare en Sagan om Ringen-kopia. Det finns dock som tur är en annan falang som tar sig tid att läsa och förstå vad som gör ett rollspel unikt. Det kan vara reglerna, det kan vara läs/spelupplevelsen eller det kan vara spelvärlden. Dessa tre kategorier är intimt sammanlänkade med varandra men behöver på intet sätt vara jämställda för att ett rollspel skall vara bra. Är det något som Riotminds alltid har varit väldigt bra på så är det att skapa spelvärldar.
När jag läser om världen och tideräkningen i Gloria Mundi så är det saftigt hopkok av historia, legender, myter och egna påfund som presenteras. Som efter en röd tråd får vi följa med från början när världen skapades av gud fram till den yttersta dagen som i Götterdämmerungs värld kommer att ske någon gång i slutet av 1700-talet. Här kan jag personligen dra många paralleller till den punktuppbyggda mytologi som jag själv har skapat till Karl Kämpes värld. Mycket är sig likt men givetvis finns det även skillnader. Detta beror givetvis på att vi öser information från samma brunn men jag undrar hur mycket som Riotminds själv har kommit på och hur mycket som är influerat för att inte direkt säga lånats från någon annan. För något år sedan frågade jag Svavelvinterförfattaren Erik Granström denna fråga och han svarade med ett intressant blogginlägg betitlat Tjuv! Observera att jag inte kallar Riotminds för tjuvar utan bara ville påpeka hur svårt det är att skriva något originellt och unikt då det flesta idéer redan har kommits på av någon annan. Denna jakt efter originalitet kan ibland driva mitt personliga skapande till stagnation under kortare och längre perioder.
Texten i Gloria Mundi är väldigt spretig. Det flörtas med både det ena och det andra och jag förstår att detta har gjorts för att skapa inspiration och spellust. Eftersom vi alla har olika smak så försöker Riotminds att tillgodose alla smaker. Jag vet inte om det bara är jag men jag fick i alla fall känslan av att Götterdämmerung var mycket mer fokuserat i första versionen. Det fanns i stort tre sorters grundkoncept; Klassisk monsterjakt, Kyrkan/Hemligt sällskap har något fuffens för sig och Galen vetenskapsman uppfinner något som inte borde uppfinnas. I denna version känns det mer öppet. Gloria Mundi ger i alla fall ingen fingervisning för vilken sorts kampanj som skall spelas i Götterdämmerung. Jag antar att andra böcker som Secretum Locus och Charta Monstrum ger mer information i detta ämne.
Vidare så är texten inte på något sätt specificerad. Det finns visserligen korta stycken som i allmänhet beskriver de intressantaste städerna i Europa men inga riktiga äventyrsplatser. Nu får vi nöja oss med en tråkig beskrivning av Tessinska palatset som mer beskriver Carl Gustaf Tessins livsöde än själva palatset. Det hade varit bättre att ta med exempelvis Stone Henge och beskriva de druider som i hemlighet verkar i området för att åkalla något urgammalt monster.
Gloria Mundi är en bok för spelledaren. Den innehåller massor av användbar grundfakta om 1700-talets Europa men jag saknar Götterdämmerung-känslan i produkten. Det räcker inte bara med en massa namedropping i all fakta utan jag vill ha mer kött på benen. Som boken nu är skriven kan den lika gärna användas till rollspel som En Garde! III eller All For One: Régime Diabolique. En eloge skall Riotminds ändå ha för Gloria Mundi introducerar en spelvärld som med tiden kan bli riktigt intressant. Jag önskar bara att jag fått litet mer rollspel för pengarna.
