Titel: Kabal
Författare: Theodore Bergqvist
Förlag: Riotminds Förlag (2013)
Kabal, berättelsen om rollspelsäventyret som blev en bok. För er som inte kände till det var Kabal från början tänkt som ett äventyr till rollspelet Götterdämmerung med den något längre titeln Hin Håles Kabal. Av någon okänd anledning färdigställdes aldrig äventyret men eftersom jag har läst det första utkastet så förstår jag att författaren Theodore Bergqvist har velat återvinna berättelsen, för det är en väldigt bra och spännande berättelse.
Varning! Texten nedan innehåller spoilers.
Året är 1747, Fredrik I är kung av Sverige fast det är hattarna och mössorna som styr landet, platsen är Stockholm. Men inte det Stockholm som vi är vana att se. Detta är ett mörkt och dekadent Stockholm som i eftermälet efter Stormaktsrikets fall inte har kunnat resa sig. Det byggs fortfarande på det nya kungliga slottet trots att det är 50 år sedan det gamla brann ner. Intrigerna och de hemliga sällskapen ökar lavinartat i antal och korruptionen är utbredd. Allt och alla kan köpas, de som inte kan betala får gälda med kropp eller blod. I denna misär där ett människoliv inte är mycket värt lever Johan Hjortenberg, berättelsens protagonist. Jag använder beteckningen protagonist för han är bestämt ingen hjälte. Johan är bara en vanlig människa med båda goda och dåliga sidor. Efter hans bror hittats död dras Johan in i en mystisk sammansvärjning som hotar att omstörta hela landet. En ny ordning håller på att växa fram som inte drar sig för att använda sig av ockulta krafter eller tillbe djävulen.
Vi får alltså följa Johan Hjortenberg, en administratör på Vetenskapsakademien där hans farbror är en höjdare. Han utför sina tråkiga sysslor och drömmer om ett annat liv. Han hatar sin sjuka hustru och önskar att hon kunde dö. Han verkar dock inte ha något bestämt mål i livet utan flyter bara med strömmen och gör som han blivit tillsagd. Det är litet annorlunda att vi får följa med en protagonist som inte är bra på något, han lever på andras nåd och kan definitivt inte slåss. Han kan skilja på vad som är rätt och fel men samtidigt gör hans plats i samhället att han inte är i position att göra någonting åt saken, förutom att ta stryk. För oj vad den stackars Johan manglas rent fysiskt. Tortyr, skottskador, svärdshugg, misshandel, allt tvingas han genomlida och överleva för att lösa ytterligare en pusselbit i det mysterium som omger hans döde bror. Kanske är det straffet för hur illa han behandlar sin fru?
Jag gillar Kabal även om boken lämnar efter sig en del lösa trådar. Det kan kännas irriterande att man inte får veta hela sanningen men samtidigt öppnar det upp för en uppföljare (man kan bara hoppas). Komplotten känns dock en aning tunn eller diffus är kanske det rätta ordet. Mystiska personer dyker upp och försvinner, folk mördas utan att man får veta varför och en bok står av oklar anledning i centrum. Jag är hyfsad säker på att svaret finns om man söker mellan raderna men samtidigt så är det inga klara svar man får. Det är med all sannolikhet författarens önskans att lämna vissa saker öppna för tolkning men ibland önskar jag verkligen att man fick litet mer kött på benen.
Något jag däremot gillar i Kabal är de små faktarutorna om platser och personer som har stuckits in med jämna mellanrum. De binder verkligen samman bokens fiktiva värld med den verkliga och ger ett betydligt större djup i berättelsen. Det märks att författaren har samlat på sig dessa små godbitar under årens lopp och äntligen får tillfälle att använda dem, både för att upplysa läsaren och för att göra berättelsen mer jordnära. Dessutom skadar det inte om handlingen kan förläggas till en känd plats eller knytas ihop med känd person bara det inte blir alldeles för uppenbart.
Kabal är en udda och intressant skapelse som jag hoppas att även läsare som inte är insatta i genren skall hitta till. Boken är en lättläst kvällsunderhållning perfekt nu när hösten är som mörkast. Theodore Bergqvist är kanske inte den bäste författaren i landet men han skriver alternativ historia i ett till stora delar bortglömt Sverige. Bara för det förtjänar han en eloge.