Titel: The City of Mirrors (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Justin Cronin
Uppläsare: Scott Brick
Förlag bok: Ballantine Books (2016)
Förlag ljudbok: Random House (2016)
Övrigt: The Passage-trilogin, bok 3.
Varning! Texten nedan innehåller spoilers.
Efter The Passage, The Twelve och nu The City of Mirrors har jag äntligen gått i mål med Justin Cronins postapokalyptiska vampyrtrilogi. Det kändes som om jag knappt hann börja lyssna på denna tredje bok innan den var över. I jämförelse med föregångaren, The Twelve, är detta en ner strömlinjeformad bok med fyra större parallellt löpande händelseförlopp som är lätta att följa. Givetvis får även mindre viktigt rollfigurer sina kapitel men dessa är mycket bättre placerade än tidigare så att de kompletterar och inte stör helhetsintrycket.
Peter Jaxon är president över det lilla som finns kvar av republiken Texas. Då inga vampyrer har setts till på åratal har människorna börjat lämna säkerheten i huvudstaden Kerrville för att som nybyggare åter börja kolonisera Amerika. Michael Fisher hittar under en segeltur det övergivna gigantiska norska handelsskeppet Bergensfjord. Övertygad om att vampyrerna en dag kommer att återvända beslutar han, tillsammans med en liten grupp lojala medarbetare, att reparera skeppet så att 700 människor kan fly från fastlandet när tiden är inne. Alicia Donadio sörjer i två år hennes dödfödda dotter innan hon beslutar sig för att en gång för alla göra upp med Zero, vampyrernas ”kung”. Detta är dock (milt uttryck) ett företag som är lättare sagt än gjort. Amy, också känd som Flickan från ingenstans, håller sig gömd på en båt i ett träsk så att Zero inte med telepati kan hitta henne. Där bidar hon sin tid tillsammans med Anthony Carter tills tiden är inne för henne att åter kämpa på mänsklighetens sida. Zero i sin tur planerar människornas undergång. Han har dock inte bråttom utan väntar tålmodigt till rätt ögonblick att sända ut sina legioner av vampyrer. En stor slutuppgörelse väntar och det kan bara finnas en vinnare, Zero eller mänskligheten…
Så ungefär ser spelplanen ut. Första halvan av boken är uppbyggnad och andra halvan är ren action. Mänskligheten hotas av total utplåning och bara ett mirakel kan rädda dem. Intressant är också att vi får veta Zeros bakgrund som en vanlig människa innan postapokalypsen. Vi får höra ur hans synvinkel hans tragiska berättelse och varför vill han förgöra alla människor. Jag tycker det är väldigt tilltalande med antagonister som inte bara är onda för ondskans skull utan har, hur snedvridet det än kan låta, en realistisk anledning för att agera som de gör.
Som bok är The City of Mirrors bättre än föregångaren. Det är fortfarande många rollfigur att hålla reda på men de flesta av dessa håller sig till enskilda händelseförlopp och när dessa väl korsar varandra har antalet rollfigur decimerats väsentligt. Ingen protagonist sticker ut allt för mycket utan varje rollfigur har sin roll att spela i dramat. Jag kan tycka att det är litet märkligt att denna ensemble inte har någon renodlad hjälte eller hjältinna. Inte ens Amy som byggts upp som någon sorts Kristus-figur är speciellt framträdande. Detta gör att hela berättelsen känns förutbestämd av en högre makt. Rollfigurerna har egentligen inget större val utan gör bara det de var födda för att göra. Detta ger boken en ”mekanisk” känsla utan att något som riktigt kan överraska inträffar. Trots detta så är det en intressant berättelse. Jag saknar dock den där wow-känslan som böcker av denna magnitud brukar ha.
The City of Mirrors är trots sina svagheter en värdig avslutning på The Passage-trilogin. Det enda jag riktigt stör mig på är att i aldrig får veta varför Amy som liten hade övernaturliga krafter som aldrig manifesterar sig igen. Det är som om författaren har glömt bort detta och de krafterna hade i sanning behövts i kampen mot Zero. Förutom denna fadäs och några få liknande frågor som går obesvarade så får vi veta hela händelseförloppet. En lång epilog förklarar vad som hänt med jorden 1000 år senare och detta sätter slutligen punkt på denna långa berättelse. Boken blir även politisk mot slutet då författaren går till svidande attack mot det nuvarande amerikanska imperiet (hans ord, inte mina) för att landet har förklarat krig mot naturen samtidigt som det håller på att konsumera sig själv till döds.
För er som inte känner till det så har Fox spelat in ett pilotavsnitt för The Passage. Jag har inte hört reaktionerna från de som sett denna men om allt går som det skall så kan vi se fram emot en premiär i TV-soffan någon gång under hösten 2018. Jag tror detta kan bli riktigt bra bara det inte blir en lågbudget serie. Det kan bli nästa Walking Dead även om premissen är väldigt lik denna föregångare.
Läs också:
• The Passage
• The Twelve