Originaltitel: Barry Lyndon
Språk: Engelska
Produktionsår: 1975
Speltid: 184 min
Regissör: Stanley Kubrick
Skådespelare: Ryan O’Neal, Marisa Berenson, Patrick Magee, Hardy Krüger, Leon Vitali m.fl.
Efter den kontroversiella A Clockwork Orange beslutade demonregissören Stanley Kubrik att filmatisera William Makepeace Thackerays The Luck of Barry Lyndon. I titelrollen som Barry Lyndon ville Kubrik ha Robert Redford men han tackade nej så rollen gick till Ryan O’Neal som var den ende skådespelare som Warner Bros (som pröjsade projektet) kunde acceptera. Som vanligt när det gäller Kubrik så är filmatiseringen omhöljd av rykten och kontroverser. Som exempelvis hur Kubrik kom över de ovärderliga kameralinser som NASA hade beställt från Carl Zeiss och gjorde det möjligt för honom att filma med svagt stearinljus som enda ljuskälla. Ett annat rykte säger att Kubrik sparkade över 50 skådespelare under de 300 dagar filmen tog att spela in. Vad som är sant och vad som är falskt är svårt att säga men att Kubrik var en mästare på att odla myten om sig själv är odiskutabelt.
Varning! Texten nedan innehåller spoilers.
Själva filmen som är över 3 timmar lång är uppdelad i två akter. I den första akten får vi följa hur Redmond Barry efter en duell tvingas att lämna det irländska barndomshemmet och låter sig värvas in i den engelska armén. Barrys regemente skickas över till det europiska fastlandet för att deltaga i Sjuårskriget (1756-1763), ett krig som för övrigt även Sverige deltog i trots att vi inte längre var någon stormakt. Det svenska engagemanget är mer känt här i Svedala som det Pommerska kriget. Efter en första batalj med fransmännen där Barrys vän kapten Grogan omkommer deserterar han men blir snabbt arresterad av Kapten Potzdorf som tvångsrektyrerar in honom i den preussiska armén. Efter att ha räddat Potzdorf får Barry lämna armén och förflyttas till den preussiska hemliga polisen för att spionera på en viss Chevalier de Balibari. När Barry får reda på att Balibari också är irländare beslutar han sig för att förråda sina uppdragsgivare. Balibari rörs av sin landsmans uppriktighet och tar honom under sina vingar. Tillsammans flyr de från Preussen för att börja ett nytt liv som professionella kortspelare. Akten slutar med att Barry träffar Lady Lyndon, en gift kvinna vars status och rikedom vida överstiger Barrys.
Den andra akten börjar med att Redmond Barry gifter sig med Lady Lyndon som nyligen har blivit änka och tar sig namnet Barry Lyndon. Därefter börjar Barry att negligera sin nyvunna fru och börjar istället spendera hennes förmögenhet. Det enda han bryr sig om mer än sig själv är sonen Bryan. Lady Lyndon har dock en annan son sedan tidigare, Lord Bullingdon, och han hatar sin nye styvfar. Åren går och den ekonomiska situationen blir allt mer ohållbar. Efter ett offentligt slagsmål med Lord Bullingdon blir Barry allt mer avskydd och utstött från den överklass han så desperat vill tillhöra. När Bryan sedan dör ung i en ridolycka faller Barry ner i en djup depresssion. Mitt i detta mörker blir han utmanad av Lord Bullingdon på duell. Styvsonen vill rädda sin mor och det lilla som finns kvar av familjens förmögenhet från Barrys klåpaktiga fingrar. Duellen hålls i en lada och slutar med att Lord Bullingdon skjuter Barry i benet. Lord Bullingdon är nu herre i familjen och lovar Barry en pension om han omedelbart lämnar England för att aldrig mer återvända. Barry antar erbjudandet och ger sig iväg. Slut.
Barry Lyndon är Stanley Kubriks minst kända verk om man räknar bort de riktigt tidiga filmerna. Den har ett långsamt tempo som med all säkerhet skulle få dagens biopublik som är vana med alla inklämda actionscener och snabba klipp att tappa tålamodet. Det krävs engagemang för att se denna film och det skall ni göra för att det är en vacker film. Det ena scenen efter den andra målar upp en vy som är som hämtad från en 1700-tals målning. Det som verkligen skiljer Barry Lyndon från Kubriks övriga verk är att filmen saknar en signaturscen eller en ikonisk personlighet. Här finns ingen paranoid dator som i 2001 eller en bindgalen R. Lee Ermey som skäller ut sina rekryter efter noter som i Full Metall Jacket. Detta är en tidlös historia om en man från fattig bakgrund som söker rikedom, kärlek och status och när han väl lyckas uppnå det förlorar allt och tvingas börja om från början. Det är en film om den eviga strävan efter något bättre och att det i slutändan kan visa sig att gräset inte alltid är grönare på andra sidan. Barry Lyndon är kanske inte Kubriks mest odödliga mästerverk men det är helt klart en film för alla generationer.