Originaltitel: Girl with a Pearl Earring
Språk: Engelska
Produktionsår: 2003
Speltid: 100 min
Regissör: Peter Webber
Skådespelare: Scarlett Johansson, Colin Firth, Tom Wilkinson, Cillian Murphy, Essie Davis, Judy Parfitt m.fl.
Varning! Texten nedan innehåller spoilers.
Tänka sig, det fanns en tid innan Scarlett Johansson drog på sig en svart spandexoverall och började spöa skiten ur allt och alla som kom i hennes väg. En tid då hon försökte sig på en seriösare karriär men den tiden är sedan länge förbi. Flicka med pärlörhänge är en av hennes tidiga vuxenroller och bygger på en påhittad berättelse av Tracy Chevalier. Författarinnan hade en affisch med tavlan som filmen handlar om hängande i sitt hem i 16 år innan hon började skriva boken då hon tyckte att flickan var gåtfull och full av motsättningar. Vad var hennes historia, vad arbetade hon med och hur kom det sig att hon stod modell för Johannes Vermeer? Chevalier lät fantasin skena fritt.
Griet (Scarlett Johansson) lever i Nederländerna under 1660-talet. Hennes familj är så fattig att hon tvingas ta anställning som tjänsteflicka hos den kände målaren Johannes Vermeer (Colin Firth). Till en början träffat hon nästan aldrig Johannes men så en dag när hon städar hans studio börjar han visa för henne hur en camera obscura fungerar. Allt eftersom tiden går får Griet lära sig blanda färger och en helt ny förståelse för hur konst framställs. Hon fascineras av Johannes kunnande och dras platoniskt mot hans skaparkonst. En som däremot inte gillar det växande förtroendet mellan tjänsteflickan och den store konstnären är hans fru Catharina (Essie Davis). Det hela når sin kulmen när Johannes mecenat Van Ruijven (Tom Wilkinson) beställer en tavla med Griet som modell.
Detta är ett psykologisk drama som tar sin tid att berätta en rätt händelselös historia. Jag tycker synd om Griet som tvingas arbeta åt familjen Veermer som är fylld av sinnessvaga människor. Johannes framställs som en blyg fluktare, hans fru Catharina som en svartsjuk ragata, hans styvmor som en krävande översittare och hans dotter Cornelia som ett hår av hin. Att navigera genom vardagen i detta dårhus är inte lätt för stackars Griet så därför pratar hon nästan aldrig. Trots familjens galenskap så önskar jag att detta drama hade litet mer drama. Det händer för litet och går på tok för långsamt.
Det som däremot talar för filmen är scenografin. Likt Barry Lyndon liknar många scener motiv av tavlor som måste ha tagit oerhört lång tid att sätta upp. Skådespelarinsatserna varierar rätt så mycket i kvalitet även om ingen gör bort sig. Scarlett Johansson är bra på att spela bortkommen ung flicka men det går inte att bygga en hel film kring detta. Colin Firth skall ses i ljuset som en plågad konstnär men hans tolkning känns litet för mycket pervers gammal gubbe. Tom Wilkinson går på fullständig autopilot och spelar sin vanliga roll som slemmig välbärgad man som anser sig ha rätt till det mesta. Den som räddar filmen från att helt glömmas bort är Essie Davis vars prestation i alla fall lämnar ett avtryck. Jag tror att många ungkarlar funderar både en och två gånger om de skall gifta sig efter att de har sett henne i aktion. Jag kan inte med gott hjärta rekommendera Flicka med pärlörhänge till den stora massan, det känns som om filmen hör hemma i finare kretsar än de jag rör mig i.