Originaltitel: The Man in the Iron Mask
Språk: Engelska
Produktionsår: 1998
Speltid: 132 min
Regissör: Randall Wallace
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Jeremy Irons, John Malkovich, Gerard Depardieu, Gabriel Byrne, Anna Parillaud, Judith Godreche m.fl.
Varning! Texten nedan innehåller spoilers.
Efter filmen Titanic var Leonardo DiCaprio stekhet i Hollywood som romantisk hjärtekrossare till miljontals tonårstjejer. Det kom därför litet som en överraskning att han därefter valde att spela rollen som den onde kungen i Mannen med järnmasken. Hans popularitet visades ändå bland flickorna då det var fler unga kvinnor än unga män som såg detta action-drama på biograferna. Antagligen var detta ett första steg från DiCaprios sida att försöka bli en respekterad och seriös skådespelare även om det skulle dröja några år innan han lyckades tvätta av sig flickidolstämpeln. I en film med veteraner som Malkovich, Depardieu, Byrne och Irons utan att ha huvudrollen hamnade DiCaprio litet i bakgrunden och tur var väl det. Dramat mellan de äldre skådespelarnas hamnar i centrum och DiCaprios relativa oerfarenhet märks inte så mycket som den annars kunde ha gjort. DiCaprio fick något orättvist en kalkon-Oscar för sin insats i denna film.
Året är 1662 och på den franska tronen sitter Ludvig XIV, en bortskämd, egoistisk och maktfullkomlig kung. Av de gamla musketörerna är det bara D’Artagnan som fortfarande är i tjänst, övriga har gått i pension. En dag får kung Ludvig syn på Christine och han blir betagen av den unga skönheten. När han får veta att Christine redan är förlovad med en av hans soldater vid namn Raoul sänder han honom till krigsfronten där han dödas. Detta är dock ett stort misstag då Raoul visar sig vara Athos son. Tillsammans med Porthos och Aramis planerar därför Athos att avsätta kungen och nyckeln till att lyckas med detta tycks vara den mystiske fången med järnmasken som finns inlåst i fästningen Bastiljen. Det stora problemet är bara att D’Artagnan står i deras väg…
Även om filmen mestadels fick negativ kritik när den hade premiär måste jag säga att detta är en av de bästa Musketör-filmerna som gjorts. Jag gillar den mörkare tonen mer än den flamboyanta som dessa filmer annars brukar ha. Handlingen är bra, skådespeleriet är bra och actionscenerna är mer realistiska. Jag kan inte finna något som är riktigt dåligt även om filmen inte är något mästerverk. Det är en stabil rulle helt enkelt.
Filmen bygger löst på Alexandre Dumas bok Vicomte de Bragelonne från 1849. Denna bok är delad i tre delar och det är den tredje delen som heter Mannen med järnmasken. Som seden är så har denna klassiska bok filmats otaliga gånger genom åren. Den första versionen var en italiensk stumfilm som kom redan 1909. Personligen tycker jag bättre om denna berättelse än De tre musketörerna som mest är ett glatt matinéäventyr.
Kanske något oväntat är jag väldigt positiv till Mannen med järnmasken. Det är inte ytterligare en hjärndöd rulle där en massa musketörer far omkring och bara viftar med sina värjor och drar kardinal Richelieu i näsan i tid och otid. Jag gillar verkligen det tragiska i både Athos och D’Artagnan berättelse som gör att de inte bara av en slump dras in i händelseutvecklingen. De är den direkta orsaken till att den över huvud taget existerar. Detta är en perfekt popcornrulle när man inte har något annat för sig. Rekommenderas.