Titel: Son of the Morning
Språk: Engelska
Författare: Mark Alder
Förlag bok: Orion Publishing Group (2014)
Övrigt: Banners of Blood, Book One.
Varning! Texten nedan innehåller spoilers.
Son of the morning är en riktig tegelsten. 731 tunglästa sidor som borde ha varit hälften så många. De första 400 sidorna kunde förutom vissa kapitel ha skippats helt. De sista 300 sidorna är däremot betydligt intressantare. Det är först här berättelsen tar fart efter en till synes evig transportsträcka.
För att förstå Son of the morning så måste du först förstå den mytologi boken bygger på, den så kallade Luciferianismen. Försök att hänga med i detta komplicerade resonemang. Jesus riktiga namn är Lucifer och i tidernas gryning skapade han änglarna, människorna och världen. Îthekter är den främst bland änglarna. Îthekter vill att andra änglar och människorna skall be och offra till honom och kalla honom Gud. Îthekter vill varken leva i himmelen eller på jorden och skapar därför helvetet där han kan härska. I helvetet skapar han djävlarna där Satan är den främste. Îthekter och Satan gör uppror och kastar Lucifer och alla goda änglar från himmelen ner i helvetet där de blir demoner (fallna änglar). OBS! Gör skillnad på demoner = goda och djävlar = onda. För att Lucifer inte skall kunna ta sig ut vaktar djävlarna helvetets fyra portar. Îthekter kallar sig nu Gud och styr i himmelen med sina lojala änglar. Lucifer lyckades dock ta sig till jorden och börjar predika till människorna. Îthekter kallar då Lucifer för Jesus och säger till människorna att Jesus är hans son. Efter att Lucifer (Jesus) har blivit korsfäst skickas han tillbaka till helvetet. Lucifer förstår nu att han inte kan resonera med Îthekter (Gud) och han förstår att han måste återvända till jorden för att skapa sitt kungarike där. Om detta skulle ske blir Îthekter utesluten från jorden och kan inte påtvinga människorna sin vilja. För detta uppdrag skapar Lucifer Antikrist som skall breda väg för Jesus återkomst.
För att summera det hela:
De goda = Lucifer (Jesus), demoner (fallna änglar) och Antikrist (Dowzabel).
De onda = Îthekter (Gud), Änglar, Satan och djävlarna.
För att vara helt rättvis så är inte alla som är på den onda sidan nattsvarta skurkar. De finns mer på en bred skala från ljusgrått till ett svart hål där inget ljus kan undfly.
Låter detta komplicerat? Det är det och inte blir det lättare då läsaren måste hålla reda på vilka rollfigurer som har den klassiska kristna synen på himmelen och helvetet och vilka som tror på den Luciferianska tolkningen. Till råga på allt byter vissa rollfigurer livsåskådning under berättelsen och jag börjar ungefär här få riktigt ont i huvudet.
Boken utspelar sig under Hundraårskriget (1337-1452). Edvard III är kung av England och han gör anspråk på den franska kronan. Frankrikes kung Filip VI motsätter givetvis detta anspråk och så är kriget igång. Förutom sitt vanliga krigarfolk kan respektive kung kalla på landets änglar för att hjälpa dem i deras kamp. Edvard kan dock av någon okänd anledning inte åkalla sina änglar. Filips änglar gömmer sig i sina helgedomar och är ytterst motvilliga att hjälpa sin kung. Hoppet ställs istället till heliga banerer, välsignade vapen och föremål och kroppsdelar tagna från dräpta änglar. Kriget går till en början fruktansvärt trögt för Edvard som till slut beslutar sig för att göra en pakt med helvetet så att han kan få några legioner av djävlar under sin fana. Filip vill givetvis inte vara sämre så även hans armé kryllar av djävlar. Till slut är det två arméer bestående av människor, änglar och djävlar som möter varandra i Slaget vid Crécy (1346).
Nu får jag det att låta som om hela boken handlar om Edvard och Filip men så är inte fallet. Det största utrymmet har istället den engelska greven William Montagu som försöker lösa mysteriet med Englands försvunna änglar. Sedan har vi Dowzabel som är Antikrist som har sin egna resa att genomlida. Tillsammans med dessa finns det en rad andra rollfigurer vars livsöden knyts samman i en härva så komplicerad att jag inte kan sätta den i ord. Fantasifullt är det måste jag säga, men om det speciellt spännande är jag mer tveksam till. Det är litet för många deus ex machina-liknande händelser för att den riktiga nerven skall infinna sig.
Son of the Morning är nog inte en bok för alla. Du bör vara intresserad av medeltiden, maktintriger och det övernaturliga. Sedan krävs det koncentration för att hänga med i svängarna och för att upptäcka den svarta humor som ändå finns i boken. Som ni säkert förstått så är jag inte ohejdat positiv till denna bok men det är ett gediget och välskrivet verk. Vill ni ha en bok att sätta tänderna i över sommaren så kan Son of the Morning vara något för er. Var dock medveten om att detta är High Fantasy och inte en vanlig George R.R. Martin-kopia. Ni har blivit förvarnade.