Originaltitel: Le Pacte des loups
Språk: Franska
Produktionsår: 2001
Speltid: 137 min
Regissör: Christophe Gans
Skådespelare: Samuel Le Bihan, Marc Dacascos, Vincent Cassel, Monica Bellucci, Émilie Dequenne m.fl.
Varning! Texten nedan innehåller spoilers.
Året är 1764. Den kungliga naturhistorikern Grégoire de Fronsac och hans kompanjon Mani, en irokesindian från nordamerika, reser till den sydfranska provinsen Gévaudan för att undersöka en rad mystiska dödsfall som sägs vara utförda av en jättelik varg. Grégoire går vetenskapligt tillväga i sina undersökningar och kommer fram till att dödsfallen inte kan bero på en varg utan istället något mycket större. Allt eftersom undersökningen går vidare börjar fler och fler pusselbitar falla på plats och Grégoire anar att något större är i görningen. Han anar att besten är kontrollerad av en galning och är en viktig del i en större konspiration mot kungen själv. Samtidigt har en mystisk bok börjat spridas i Frankrike. Boken berättar att Besten i Gévaudan är den franska kungens straff för att han har tagit till sig modern vetenskap på bekostnad av religiösa läror. Grégoire och Mani spårar till slut upp besten som visar sig vara ett lejon och skadar det dödligt. Mani blir dock tillfångatagen och dödad av konspiratörernas hantlangare. Utom sig av förtvivlan över Manis död ger Grégoire sig in i skogen för att ta avslöja konspiratörerna och ta en dödlig hämnd…
Detta är en film som har allt. Stoiska hjältar, vackra damer, nattsvarta skurkar, bra action, ett mysterium, en konspiration och ett monster. Vad mer kan man kräva? Kanske färre karatesparkar och fler karoliner men annars inte mycket. Vargarnas Pakt avspeglar i stora drag vad jag tänker på när jag skriver Karl Kämpes olika äventyr. Jag älskar historiens uppbyggnad med några rättrådiga och ytterst kompetenta personer som reser till en okänd plats för att lösa ett mysterium. Hjältarna förkastar alla vidskepliga teorier och doktriner och försöker istället i bästa Sherlock Holmes-anda att bara dra slutsatser som de vetenskapligt kan bevisa. Att de under tiden besöker glädjehus och tvingas kämpa både verbalt och bokstavligt mot skurkarna och deras hantlangare gör saken bara så mycket bättre. En annan sak jag också gillar med filmen är att hjältarna inte på en gång lyckas lösa mysteriet. Fronsac och Mani spenderar flera månader i Gévaudan innan de kommer konspiratörerna allvarligt på spåret.
Filmens handling baserar sig på verkliga händelser som utspelade sig i södra Frankrike i mitten av 1700-talet. Gévaudanmonstret skall ha varit en vargliknande varelse som dödade över 100 människor under en fyraårsperiod. Besten skall slutligen ha mött sitt öde när en lokal jägare vid namn Jean Chastel sköt den under en jakttur. Än idag diskuterar kryptozoologer över vad Gévaudanmonstret kan ha varit för en sorts varelse. I filmen är monstret ett lejon som klätts i en skrämmande rustning som får den att likna ett monster med tänder av järn. Till filmens stora nackdel är att det datoranimerade lejonet inte alltid ser helt trovärdigt ut och i vissa scener rör den sig också på ett overkligt, nästan komiskt sätt. Men kan man se bortom detta så är det ett utmärkt monster.
En annan punkt jag vill diskutera är filmens konspiration. Konspiratörernas ledare är en präst som är fullständigt övertygad om att kungen håller på att leda Frankrike i fördärvet för att denne stödjer vetenskapliga principer som bygger på fakta, och detta på bekostnad av kristen tro och leverne. Konspiratörerna försöker med hjälp av bestens härjningar underminera kung Ludvig XV:s makt eftersom denne är hjälplös att göra något åt saken. Det är konspiratörernas förhoppning att med tiden skall folket tappa tron på kungamakten och vetenskapliga metoder för att återvända till kyrkan. När tiden är inne skall kungens störtas och konspiratörerna fylla det vakuum som uppstår och införa en ny kristen ordning i landet. Så lyder planen men det finns en extra krydda i konspirationen. Prästen har låtit meddela påven om sina planer men denne finner metoden förkastlig och vägrar att ge dem sitt stöd. Påven vill inte direkt ingripa i vad som sker i den religiösa krutdurk som är Frankrike och han skickar istället ut sina spioner till Gévaudan för att se till sina egna intressen. Det som är bra med denna konspiration är att den känns trovärdig och genomtänkt. Det är en plan som kommer att ta många år att genomföra och tålamod är nyckeln. Vanligtvis brukar konspirationer på film vara raka motsatsen. Det som kommer först till tankarna är TV-serien 24 med sina absurda konspirationer som utspelar sig över ett dygn.
Det känns också skönt att några andra än amerikanarna kan göra bra actionfilm. Ibland blir man bara så trött på Hollywood och deras hjärndöda actionfilmer som bara innehåller coola strider och effekter men ingen handling. Frågan är bara, när skall svenskarna lära sig att göra bra actionfilm?