Titel: Parfymen – Berättelsen om en mördare
Författare: Patrick Süskind
Förlag: Diogenes Verlag AG (1985)
Svenskt förlag: Wahlström & Widstrand
Varning! Texten nedan innehåller spoilers.
Jag har aldrig varit någon bokslukare av större kaliber även om jag på senare dagar börjat läsa betydligt mer. I skolan fick vi någon gång i uppgift att läsa någon klassiker som William Goldings Flugornas herre men annars har det varit sparsmakat. Däremot har jag genom åren blivit rekommenderad två moderna klassiker som skall vara något alldeles extra som alla måste läsa. Den ena boken är Umberto Ecos Rosens namn och den andra är Patrick Süskinds Parfymen. Idag tänkte jag ta en närmare titt på den sistnämnda. Parfymen är Patrick Süskinds debutroman och handlar om Jean-Baptiste Grenouille som föds år 1738 i Paris. Grenouille är dock ingen vanlig människa. Han har nämligen fötts med två helt unika egenskaper, den första är att han har ett superövernaturligt bra luktsinne och den andra är att han själv helt saknar kroppslukt. Det sistnämnda gör att andra människor instinktivt avskyr honom och därför blir uppväxten hård, först på barnhem och sedan som barnarbetare på ett garveri under slavliknande förhållanden. Men med tiden upptäcker Grenouille sitt sanna kall, han skall bli världens främsta parfymör och skapa dofter så fantastiska och så unika att alla kommer att älska honom. Det finns dock ett litet problem, för att kunna skapa sin parfym behöver han doften från oskuldsfulla unga kvinnor och det finns bara ett ondskefullt sätt att utvinna den.
Parfymen är i mina ögon en modern saga som hämtat inspiration från gamla (främst tyska) folksagor och har en sorts sensmoral som vi alla kan känna igen. Grenouille är den fule ankungen som en dag blir en vacker svan även om vägen dit har varit lång och makaber. Han har ett så förfinat luktsinne att det bara är kroppsdofterna han bryr sig om, inte människan som avger dem. Omvänt så uppfattar den vanliga människan dofterna bara instinktivt och tror att det är med ögonen man uppfattar en individ istället för med näsan. Eftersom Grenouille inte har någon kroppslukt så är han därför så gott som osynlig och således oälskad. Frågan han måste ställa sig är om det är värt att leva som en charlatan om ingen, och speciellt han själv, inte vet vem han egentligen är?
Själva boken är uppdelad i fyra specifika delar. Den första handlar om Grenouilles uppväxt och hur han blir lärling hos den kände parfymören Giuseppe Baldini. I den andra tar Grenouille sin tillflykt till ödemarken där han lever ett så gott som doftfritt liv i sju år innan han träffar markis de la Taillade-Espinasse och blir föremål för hans märkliga teorier. I tredje delen kommer Grenouille till Grasse, parfymörernas Mecka, och det är här han börjar tillverka den parfym som skall göra honom älskad och dyrkad av alla. Den sista delen liknar mest en kort epilog som knyter ihop alla lösa trådar och berättar slutet på berättelsen. Av dessa delar är den första och den tredje dem bästa. Den första bygger upp världen och är stundtals väldigt rolig. Den tredje är mer thrilleraktig och avslutas med ett häpnadsväckande klimax.
Så är Parfymen en modern klassiker? Både ja och nej. Det här häpnadsväckande med vilken detaljrikedom och kunnande om dofter och parfymer som Süskind berättar historien om Grenouille. Samtidigt så känner jag att det lilla extra saknas. Jag skulle vilja veta vad som skulle ha hänt om Grenouille försökte ta över världen med sin parfym. Istället blir slutet väldigt abrupt och inte speciellt tillfredsställande. Intressant läsning ja, mästerverk nej.
Kultfakta 1: Protagonistens namn Grenouille betyder Groda på franska.
Kultfakta 2: Det tyska industrimetallbandet Rammsteins låt Du Riechst So Gut (du luktar så gott) är inspirerad av Parfymen.