Originaltitel: Sharp ends
Språk: Engelska
Författare: Joe Abercrombie
Förlag: Gollancz (2016)
Sharp ends är Joe Abercrombies senaste bok som innehåller båda gamla noveller som publicerats tidigare och helt nyskrivna. Vi får träffa gamla favoriter som Sand dan Glokta, Shy South och Logen Ninefingers samt några nya protagonister som tjuven Shevedieh och den kvinnliga krigaren Javre som gillar att göka lika mycket som att slåss. Om sanningen skall fram så handlar hela 5 av de 13 novellerna om de två sistnämnda. Så man skulle kunna säga att denna novellsamling har ett litet narrativ även om det sträcker sig under flera decennier. Novellerna utspelar sig nästan över hela Abercrombies världsbygge. Från cowboyfantasyn i väst till Machiavellifantasyn i öst. Från vikingafantasyn i norr till korstågsfantasyn i söder. Det enda större område som är utlämnat är Midderland och dess huvudstad Adua men denna ö nämns i alla fall ett flertal gånger i boken.
I mitt tycke är denna novellsamlings största problem att den kräver en viss förkunskap. Har läsaren exempelvis inte läst Abercrombies Best Served Cold så kommer denna att missa många av poängerna i de berättelser som utspelar sig på ön Styria. Författaren gör inte mycket för överbrygga detta problem och utgår ifrån att de som läser denna bok även har läst hans tidigare. Även om det är lockande för nya läsare att starta med kortare noveller innan man sätter tänderna i Abercrombies massiva First Law-trilogi så är det inget jag rekommenderar i detta fall. Liknande problem uppstår även i de berättelser som utspelar sig på andra platser och jag tror att novellen Freedom! helt flyger över huvudet på läsare som inte känner till protagonisten Nicomo Cosca sedan tidigare.
Sedan så har jag personligen även problem med berättelser som berättar om olika protagonister och antagonisters ursprung. Jag ser med andra ord inte fram emot den kommande Han Solo-filmen. Den kan vara hur bra som helst men jag har redan i fantasin kommit fram till hur Han Solo blev just Han Solo och den tanken är betydligt mer kittlande än vad filmskaparna i Hollywood kan trolla fram. Jag tror att det är ganska många med mig som är ganska besvikna på filmerna som visar hur Anakin Skywalker blev Darth Vader. Därför är det med viss bävan som jag läste novellen som berättar om Logen Ninefingers, eller rättare sagt Bloody-Nines, ursprung. Vi har har alltid vetat att Logen i unga dagar var en mordisk galenpanna men vi tycker ändå om honom eftersom detta inte har berättats i detalj. Han är ju Abercrombies överlägset mest älskade protagonist och likt Han Solo-exemplet ovan så har var och en sin egen uppfattning om hur han blev som han blev. I Made A Monster får vi detta berättat och fantasin förstörs till den milda grad att i alla fall jag börjar sympatisera med den avskyvärda hövdingakungen Bethod som i ingen tidigare bok har förtjänat någon som helst medkänsla.
Nu känns det som om jag har varit väldigt negativ i denna recension och det kanske jag är. Men det finns även saker som jag älskar med Abercrombies författarskap. Mer än gång föll jag i skratt över tingens absurditet och det är sådana ögonblick som höjer en bok från medelmåttornas nivå. För er som läst Abercrombie tidigare så är denna bok en trevlig förströelse tills hans nya First Law-trilogi når bokhandlarhyllorna. För övriga som vill fördjupa sig i Abercrombies fantastiska värld rekommenderas att börja från början med The Blade Itself.