Titel: Vad hade hänt om… – Åtta kontrafaktiska historier
Språk: Svenska
Redaktör: Kristian Gerner
Författare: Per T Ohlsson, Dick Harrison, Daniel Rydén, Monica Braw, Kristian Gerner, Kim Salomon, Staffan Skott och Klas-Göran Karlsson
Förlag bok: Historiska Media (2015)
En bok om kontrafaktiska historier lät som en väldigt bra idé tänkte jag som den historia och fantasilitteraturintresserade (puh!) person jag är. Men ack vad fel jag hade. Jag vet inte om jag hade helt felaktiga förväntningar på vad denna bok skulle erbjuda eller om författarna helt har missförstått sin arbetsuppgift. Jag hade i alla fall tänkt mig en bred målande beskrivning över hur Kubakrisen startade tredje världskriget, hur Gustav II Adolf flydde för brinnande livet från Tyskland jagandes av den katolska ligan och hur det gamla gardet kommunister gjorde revolt mot Gorbatjovs Glasnost-politik. Det jag istället fick var synnerligen magert. En bunt professorer och journalister som försöker slå varandra i akademiskt fikonspråk. Jag skulle vilja påstå att Per T Ohlsson är den enda som skriver något som det över huvud taget går att relatera till. Övriga verkar tro att den vanliga svensken är väl insatt i Trettioåriga krigets svåröverskådliga krigsförlopp och den liberala rörelsens uppgång och fall i Tyskland under 1800-talets mitt.
Den största malörten i bägaren är ändå den okritiska hyllningen av Lavrentij Beria. Ja ni läste rätt. Stalins gamle chef för säkerhetstjänsten NKVD hyllas för sina reformvillighet som ett bättre alternativ till Nikita Chrujtjov. Förutom de hundratusentals människor som hamnade i NKVD:s klor så är Beria ökänd för sina organiserade våldtäkter av tonårsflickor och seriemord på de som gjorde fysiskt motstånd. När grävningar i mitten av 90-talet gjordes i Berias trädgård hittades ben från flera unga kvinnor som NKVD-chefen hade begravt för att dölja sina avskyvärda brott. Denne man framställs alltså som ljuset istället för det mörker som Chrujtjov förde med sig. Kanske hade Berias politik förkortat det kalla kriget avsevärt men detta påfund efterlämnar en vidrig smak i min mun i alla fall.
Som slutord, om det inte redan har framgått, så är Vad hade hänt om… en stor besvikelse. Jag vet inte vem boken är riktad till för jag tror inte den vanliga svensken har speciellt mycket att hämta ur denna synnerligen fantasilösa sörja som hade potential att vara så mycket bättre. Jag tror att stora förbättringar hade kunnat göras om redaktören hade givit de olika författarna en mall att arbeta efter istället för att låta vissa löpa fritt och blanda faktiska och kontrafaktiska händelser om vart annat i förhoppningen om att läsaren är så påläst att denna kan skilja på vad som är sant och vad som är påhittat. Så spara era surt förvärvade pengar och låt denna bok förpassas till historiens dimmor.