Artist: Stefan Andersson
Album: Teaterkungen (2011)
Label: Emperors Day
Teaterkungen är Stefan Anderssons tredje historiska konceptalbum. Denna gång är det Gustav III:s liv och gärningar som står i fokus. I kronlogisk ordning över 13 spår får vi följa kungen från ögonblicket han får veta att hans far har dött och att han nu är kung till konspirationen som leder till hans egna död. Jag gillar skarpt att Andersson till detta album har koncentrerat sig på ett smalare tema som ändå är nog så stort för ett helt album. Gustav III var en kontroversiell kung som tog den reella makten genom den kända stadskuppen 1772. Han spenderade stora summor på konst och teater och skapade även Kungliga Operan och Svenska Akademien. Hans stora kulturintresse gjorde att han i viss mån försummade sina andra åtaganden vilket med tiden fick honom att få många fiender.
På många av albumets låtar tar Andersson sig rollen som kungen själv, i andra personer från historien som påverkades av de beslut som kungen tog. Det är en spännande mix av personliga tankar och tragiska livsöden. Över lag tycker jag att detta album är Andersson jämnaste och bästa. Min favoritlåt från albumet är den som heter Revolution. På ett förträffligt sätt, om än kanske oavsiktligt, har Andersson lyckats dra paralleller mellan Frihetstidens korruption och maktmissbruk till nutidens motsvarighet. Nu behöver vi svenskar inte göra revolution för att få till en förändring men med tanke på hur ojämnheten i samhället har ökat och hur det dras in på sjukvård, skola och äldreomsorg får ändå följande strofer oväntad tyngd:
Revolution – för att hela det som trasigt är
Revolution – för att bygga något som inte går att ta isär
En annan intressant aspekt som Andersson har lyckats väva in i sina texter är de historiska aspekterna. Men dessa ses inte från det stora perspektivet utan från det lilla. Som i den vackra duetten Lyckoamuletten med Sofia Karlsson där en enkel soldat för ett samtal med sin kvinna innan han skickas till det Ryska kriget (1788-1790). Andra personer som susar förbi på albumet är bl.a. Fredrik Henrik af Chapman, Johan Henrik Hästesko, Jacob Johan Anckarström och Carl Fredrik Pechlin. Varav de två sistnämnda var högst delaktiga i mordet på Gustav III. Det kan tyckas passande att just Pechlin får sista ordet på albumet. Denna ränksmidande bondeplågare som bytte parti till höger och vänster och högg kniven i ryggen på både vän och fiende för egen vinnings skull blev den (om inte personligen) som satte stopp för Gustav III:s vanstyre. Som tack för sin insats fick han sitta på Varbergs Fästning fram till sin död några år senare.
Jag ger två tummar upp till Teaterkungen och ser med stor tillförsikt fram emot vad Stefan Andersson i framtiden trollar fram för att underhålla oss med.