Året är 1663 och kung Ludvig XIV har problem. Den franska kolonin Nya Frankrike har bara 3.200 franska invånare medan hans brittiska rival har över 100.000 brittiska invånare i Nya England. Dessutom är könsfördelningen horribelt snedvriden då det går sex män på varje kvinna i kolonin. Om Frankrike inte skall bli helt utmanövrerade så måste något göras omedelbart för att få upp invånarantalet i kolonin.
Det högsta hönset i Nya Frankrike, intendent Jean Talon, föreslår därför för kungen att denne skall sponsra överfarten över Atlanten för minst 500 kvinnor så att kolonins soldater och pälsjägare skall kunna bilda familjer och få barn. Ludvig XIV gillar det han hör och öppnar den stora plånboken. Tio år senare har över 800 unga franska kvinnor skeppats över och invånarantalet i kolonin har mer än fördubblats. En stor succé.
De kvinnor som på detta sätt kom att bosätta sig i Nya Frankrike kallades för kungens döttrar (filles du roi). Elaka rykten sade att kvinnorna var prostituerade men de flesta kom bara från fattiga förhållanden och var vana att arbeta hårt. Ofta var de föräldralösa eller så kom de från familjer som hade ”för många” barn. Väl framme i kolonin fick ungkarlarna uppvakta ”döttrarna” som antingen fick stanna hos respekterade familjer eller hölls separerade i ett kloster tills de kunde giftas bort. I slutändan gifte sig 96% av kungens döttrar med en kolonist och av dessa var bara 3% av äktenskapen barnlösa. Några nutida ättlingar till kungens döttrar är Hillary Clinton, Madonna, Angelina Jolie och Tom Bergeron.