Originaltitel: Garrow’s Law – Series Two
Språk: Engelska
Produktionsår: 2010
Antal avsnitt: 4
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: Ashley Pearce
Skådespelare: Andrew Buchan, Alun Armstrong, Lyndsey Marshal, Rupert Graves, Michael Culkin m.fl.
Den andra säsongen av en TV-serie är oftast mycket bättre än den första. Dels för att skaparna inte behöver introducera de olika karaktärerna och dels för att de kan ta bort det som var mindre lyckat och utveckla det som var lyckat från den första säsongen. Garrow’s Law säsong 2 är verkligen inget undantag från denna oskrivna regel. När säsong 2 av Garrow’s Law börjar har en tid hunnit passera. William Garrow är nu en etablerad advokat vars nytänkande har börjat bära frukt och respekt bland hans kollegor, Lady Sarah Hill har fått ett barn med sin make Sir Arthur Hill och den stackars John Southouse har blivit änkeman.
Som vanligt representerar varje avsnitt en enskild rättegång men till skillnad från säsong 1 har denna säsong även en större underliggande metaplot som får sin upplösning i säsongen sista avsnitt. Denna metaplot handlar om Sir Arthur Hill som tror att hans hustru har varit otrogen med Garrow och att hans nyfödde son kanske inte är hans eget barn. Denna osanning kombinerad med fabrikerade bevis, halvsanningar och rena lögner kan bli ödesdigert för Garrow om han finnes skyldig till anklagelserna i den kommande rättegången. Normalt brukar sådana här bihandlingar ligga och gnaga i bakgrunden och sakta utveckla sig, tankarna faller på Arkiv X som aldrig kom till skott under sina nio långa säsonger (fan ta dig Chris Carter). I Garrow’s Law däremot är det tvärt om där metaploten tar mer och mer plats för varje avsnitt för att nå sin kulmen i sista avsnittet. Detta är föredömligt utfört utan att det sker på bekostnad av de vanliga rättegångarna.
Av de vanliga rättegångarna är den som presenteras i det första avsnittet det som är det mest intressanta. Den behandlar nämligen det beryktade slavskeppet Zong som på grund av påstådd vattenbrist kastade 133 afrikanska slavar över bord. Att det hela rörde sig om ett försäkringsbedrägeri av den mer illvilliga sorten gör hela historien än mer anskrämlig. En för oss svenskar litet lustig grej i denna mörka historia är att Garrow får oväntad hjälp av en frigiven svart man med namnet Gustavus Vassa. Denna Vassa som har levt på riktigt måste ha varit en mycket anmärkningsvärd man då han var både en erfaren sjöman och en av de ledande gestalterna i avskaffandet av det engelska slaveriet.
I min recension över den första säsongen anmärkte jag att Lyndsey Marshals karaktär Lady Sarah Hill var den svagaste och inte riktigt hörde hemma i georgiansk tid. I säsong två får hon mer plats och full upprättelse som både den starkaste karaktären och den som slits mellan kärleken till Garrow och kärleken till hennes unge son som hennes make håller som emotionell ”gisslan”. Som vanligt stjäl Alun Armstrong det mesta av rampljuset som den outröttlige vapendragaren Southouse. Även huvudrollshavaren Andrew Buchan får visa mer ur sitt skådespelarregister, speciellt efter att Garrow misslyckats med att rädda en stum pojke från galgen.
Säsong 2:s förträfflighet får mig verkligen att se fram emot säsong 3 som även är seriens sista. Måtte även den leverera som tvåan.