Originaltitel: The Musketeers – Series Two
Språk: Engelska
Produktionsår: 2015
Antal avsnitt: 10
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: John Strickland, Nicholas Renton m.fl.
Skådespelare: Tom Burke, Santiago Cabrera, Howard Charles, Luke Pasqualino, Marc Warren, Tamla Kari, Maimie McCoy, Hugo Speer, Alexandra Dowling m.fl.
Varning! Texten nedan innehåller spoilers.
Den stora förändringen mellan Musketörerna säsong 1 och 2 är att Richelieu är död och således inte längre är den store antagonisten. Detta beror på att Peter Capaldi som spelade kardinalen fick rollen som den tolfte doktorn i den brittiska långköraren Doctor Who och sade tack och adjö. Säsong 2 börjar således med kardinalens begravning. För ett ögonblick undrar man vem som skall bli den nya ärkefienden men det dröjer inte länge innan vi får svaret. Det visar sig, som jag till viss del förutspådde i min recension för säsong 1, att den saknade Comte de Rochefort får bära det tunga ansvaret. Det må vara litet synd att det är just Rochefort som vi alla vet är allt igenom ondskefull. Serien får lida för detta då manusförfattarna stundtals försöker övertyga oss om att Rochefort delvist är en missförstådd man och inte är skurken i dramat. Med en nyskapad rollfigur hade de kunna sälja in detta men inte med Rochefort.
Trots detta gör Marc Warren som spelar Rochefort en strålande insats som den onde greven. Istället för en dåligt fäktande clown som älskar att djävlas med musketörerna får vi istället se en djupt splittrad man vars list bara överglänses av hans vansinne. Det är nästan så att jag ibland tycker litet synd om Rochefort och önskar att han hade en god vän som han kunde tala ut med. Det skulle givetvis vara livsfarligt att vara denne vän men ändå. Rochefort ärver ärkeskurksmanteln efter Richelieu och bär den med bravur. Hans sätt att intrigera så att kungen bara lyssnar till honom är en fröjd att beskåda och hans ondska kan matchas av få.
Säsong 2 är som förväntat bättre än säsong 1. Dels för att de olika rollfigurerna inte längre behöver introduceras och dels för att serieskaparna har lyckats rensa bort det mesta av det som inte fungerade från förra säsongen. Förutom nya äventyr i varje avsnitt har alla fyra huvudrollfigurer en egen ”subplot” som fortgår genom hela säsongen. D’Artagnan försöker övertyga sin älskade Constance att överge sin man, Porthos undersöker sin egen härkomst, Athos kämpar med sina känslor för Milady de Winter och Aramis slits mellan sin plikt och kärleken till sitt förmodade barn (kungens oäkte son). Av dessa tycker jag Porthos historia är den intressantaste speciellt då det verkligen görs stort väsen av att ingen vill berätta sanningen för honom.
Jag tycker också att det är litet synd att D’Artagnans subplot får en så barnvänlig lösning. Här kunde manusförfattarna ha kunnat skapat något riktigt spännande istället för att ta den enkla vägen. Låt mig förtydliga. Eftersom Constance är en gift kvinna är hennes kärlek till D’Artagnan förbjuden. Tänk på att det inte heller gick att skilja sig i Frankrike under 1600-talet. D’Artagnan däremot är ogift och en impulsiv ung man som ofta låter sig styras av sina känslor. Det är därför inte otänkbart att han skulle kunnat röja undan Constances make som hon ändå inte älskar. Det görs antydningar om detta under serien men det sker aldrig. Det hade varit enkelt för D’Artagnan att utmana maken på en duell och ”lagligt” mörda honom. Hur skulle Constance ställt sig inför detta? Skulle hon kunna älska en man som kallblodigt dräpt hennes rättmätige make? Det är tyvärr en fråga vi aldrig får svaret på då serieskaparna valde att låta maken dödas av en skurk så att de två skulle kunna få varandra.
En annan sak som man kan ifrågasätta är musketörernas duglighet. Musketörernas huvuduppgift är att skydda den kungliga familjen och under deras ”vaksamma” blickar sker bland annat följande vid olika tillfällen: Kungen kidnappas, kronarvingen kidnappas, kungens kusin utsätts för mordförsök i en lättövervakad kyrka, drottningen överfalls i sitt egna gemak och kungen tas som gisslan av terrorister. Med dessa bedrifter på meritlistan borde musketörernas förband snarast upplösas och de ansvariga ställas till svars. Det skulle givetvis inte bli mycket till TV-serie om detta skedde men någon måtta på inkompetens får det väl ändå finnas.
Mycket med säsong 2 var bra och eftersom den slutar med att Frankrike förklarar krig mot Spanien har vi mycket att se fram emot i säsong 3. Jag förväntar mig en ännu bättre säsong nu när grabbarna (och tjejerna) börjar bli varma i kläderna. En för alla och alla för en!
Läs också:
• Musketörerna – Säsong 1