Originaltitel: Poldark – Series One
Språk: Engelska
Produktionsår: 2015
Antal avsnitt: 8
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: Ed Bazalgette och William McGregor
Skådespelare: Aidan Turner, Eleanor Tomlinson, Heida Reed, Warren Clarke, Kyle Soller, Jack Farthing m.fl.
Varning! Texten nedan innehåller spoilers.
Efter att under tre år har stridit för britterna i det Amerikanska frihetskriget (1775-1783) återvänder Ross Poldark till England. Väl hemma i Cornwall finner han att hans far har dött, hans stora kärlek Elizabeth förlovad till hans kusin och att hans ägor är i totalt förfall. Trots alla motgångar spottar han i händerna och försöker rusta upp gården och öppna familjens gamla koppargruva som varit nedlagd sedan många år. Med hårt arbete och kamratskap början han sakta att vända upp och ner på samhället vilket ses med allt annat än blida ögon av den överklass han själv tillhör.
Poldark bygger på en serie historiska böcker skrivna av den brittiske författaren Winston Graham. Ni som är litet äldre minns kanske att Poldark gick i TV-rutan redan på 70-talet men denna recension handlar om den nyinspelade serien från 2015. När jag började titta kände jag genast igen skådespelaren som spelar huvudrollsinnehavaren Ross Poldark men hade förtvivlat svårt att komma på vem det var. Det var först efter en snabbgoogling som jag fann att det var Aidan Turner, den alvälskande dvärgen Kili från Hobbit-filmerna. Med detta mysterium uppnystat kunde jag sjunka ner i TV-soffan och njuta.
Är det något som britterna kan så är det att filma historiska dramer från sin egna storhetstid. Poldark är inget undantag från denna regeln. Scenografin är underbar, skådespelarna kompetenta och dramatiken superb. Det bästa med sådana här TV-serier är att det inte händer så himla mycket. Givetvis händer det saker hela tiden men på det lilla planet, inte på det stora. Inre konflikter blossar ständigt upp och kostsamma uppoffringar måste göras för att följa samhällets förväntningar och tidens konventioner. Krutet har inte satsats på storslagen action eller pompösa kostymer utan på berättandet av den lilla människans strävan att göra livet litet mer drägligt för sig själv och sin omgivning.
Det enda jag inte gillar är porträtteringen av kökspigan Demelzas introduktion till överklassen. Till en början ses hon bara som ett löst stycke som lyckats lura den ärbare Ross att gifta sig med henne men sedan krävs det bara en sång och att hon klär upp sig i en fin klänning för att alla adelsmän skall bli betuttade i henne. Även kvinnorna förutom några stycken accepterar henne tämligen omgående som om hon alltid varit en av dem. Ruth Teague är dock för elak, jag säger det inte ofta men ”that woman needs a tall glass of shut up juice”.
den enfaldige Francis Poldark och kapten Andrew Blamey – Poldark (2015)
Något som jag däremot verkligen gillar är att serien visar dåtidens konsekvenser av att gifta sig av kärlek mot familjens vilja. Jag kan inte minnas att något som vi tar så självklart nu för tiden har filmats med sådana ödesdigra följdverkningar i dåtid. Blanda kvinnlig naivitet med manlig dumhet så får du en explosiv blandning med biverkningar långt bortom den synliga horisonten. Jag är i alla fall glad att det hela på sätt och vis kunde redas ut. Eller gjorde det verkligen det? Det skulle inte förvåna mig som om denna gren av dramat fortsätter i säsong 2.
Poldark blev också ett bitter farväl av Warren Clarke, kanske mest känd här i Sverige genom TV-serien Dalziel & Pascoe. Jag kommer dock att för alltid minnas honom som Dim i Clockwork Orange. Inspelningen av Charles Poldarks avsked på dödsbädden blev bokstavligen hans sista skådespelarinsats innan han själv avled några veckor senare. En stor film- och TV-personlighet lämnade därmed världen allt för tidigt så om inte för annat så se Poldark för att ta ett sista farväl av denne legendar.