Originaltitel: Poldark – Series Four
Språk: Engelska
Produktionsår: 2018
Antal avsnitt: 8
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: Joss Agnew och Brian Kelly
Skådespelare: Aidan Turner, Eleanor Tomlinson, Heida Reed, Jack Farthing, Luke Norris, Gabriella Wilde, Harry Richardson, Ellise Chappell m.fl.
Varning! Texten nedan innehåller spoilers.
Tyvärr måste jag meddela att Poldark säsong 4 verkligen är en mellansäsong. Intrigerna fortsätter givetvis mellan familjerna Poldark och Warleggan men på något vis saknar de samma spets som tidigare. Mer utrymme ges också åt andra rollfigurer och deras mindre intressanta göranden. Detta kändes verkligen som en säsong där alla låsta förhållanden och puttrande småintriger städades undan så att serien kan göra en rejäl avslutning nästa år.
Hungersnöd råder i England. Även om Ross Poldark har det förspänt så ser han hur de fattiga lider och orättvisorna tycks bara växa. Eftersom han inte kan förändra samhället i Cornwall beslutar han sig för att försöka bli medlem av parlamentet. I en omröstning besegrar han ärkefienden och den sittande parlamentarikern George Warleggan och vinner en plats i det brittiska underhuset. Detta medför dock att han ensam måste spendera stora delar av året i London där han försöker få slaveriet upphävt och kämpar för att underlätta livet för de fattiga. Samtidigt måste hustrun Demelza stanna kvar i Cornwall och sköta om gården, uppfostra barnen och se till att familjens gruva hålls igång. Med tiden isär får Ross och Demelza utrymme att bearbeta sina känslor och de får en helt ny förståelse för sig själva och för varandra.
Jag blev givetvis orolig för serien när Ross Poldark flyttade till London. Det är ändå i Cornwall som intrigerna och alla intressanta rollfigurer finns. Detta löste manusförfattarna genom att flytta hela familjerna Poldark, Warleggan och Enys till London av till synes helt olika anledningar. På detta vis kunde intrigerna fortsätta men det blir aldrig samma sak. Serien går minst sagt på tomgång och manusförfattarna återvände mest gamla scenarion utan att på något sätt vara direkt nyskapande.
Det som säsong 4 ändå lyckades med var att få bort de flesta sidointrigerna. Det mesta är frid och fröjd förutom att George Warleggans förakt för Ross Poldark nådde nya oanade höjder i säsongsfinalen. Troligast kommer detta att utmynna i nya stridigheter i de båda männens rivalitet. Jag vill inte direkt glömma bort denna säsong men den kändes bara som en långsam transportsträcka till säsong 5 som också blir seriens sista. Vi får hoppas att denna blir betydligt bättre och en gång för alla sätter punkt på intrigerna i Cornwall.