Det är slutet av 1700-talet. Gustav III är död, krigsåren har tömt statskassan och Stockholm är en pyrande krutdurk av misstro, osämja och misär. En ny revolution hänger i luften. Låt oss ta en titt på 1793 – Serieromanen.
Sverige under 1700-talet vinner i populärkulturen för varje år som går ny mark. Ett tillsynes nästan bortglömt århundrade efter Stormaktstidens fall har i stora delar stått i skuggan av vikingatiden och Gustav II Adolfs och Karl XII:s bedrifter. Givetvis har Gustav III:s tid vid makten ofta belysts men före och efter honom är det andefattigt. Niklas Natt och Dag har som tur är satt åren efter Teaterkungens död i fokus för sitt författarskap. Han fyller således i en av pusselbitarna som fattats.
EN MAGSTARK BERÄTTELSE
1793 – Serieromanen är en grym berättelse. I sjön Fatburen hittas liket efter en man som saknar armar, ben, tunga och tänder. Stockholms poliskammare ålägger Cecil Winge att undersöka saken och till sin hjälp rekryterar han den storvuxne palten Jean Michael Cardell. Deras undersökningar tar dem djupare ner i Stockholms dekadens där många tragiska livsöden och hemligheter kommer till ytan. Mer än så tänker jag inte berätta för tjusningen i berättelser som denna ligger i att läsaren själv eftersom skall frapperas och förfasas.
HANDLINGEN FÅR TA PLATS
Det som fungerar väldigt bra är att handlingen får ta sin plats. Ingenting känns påskyndat eller inklämt. Långsamt och metodiskt tar berättelsen läsaren från den ena händelsen efter den andra. Perspektivet växlar mellan de båda protagonisterna men följer även sidospår där någon helt annan rollfigur står i centrum. På ett finurligt sätt vävs de olika berättelserna samman och kommer till en oväntad men fullt logisk final. Att berättelsen också mästerligt bakar in den historiska kontexten gör det hela bara bättre.
EN KALLDUSCH IN I EN NY VÄRLD
För mig personligen kan det ibland vara litet svårt att läsa serier där serietecknaren har en väldigt speciell stil. Ibland fungerar det och ibland blir det praktfiasko. I detta fall fungerar Francesco Dossenas speciella tecknarstil alldeles utmärkt. Den förflyttar oss till det smutsiga 1700-talet och dess grovhet och charm är som en kalldusch in i en ny värld. Som läsare vill man verkligen vända på bladet och se vad som kommer att ske härnäst. Man får dock vara beredd på att vad som helst kan uppenbara sig. Fasansfulla bestar, bloddrypande tortyr, snuskiga sexdrifter och mycket mer väntar mellan sidorna.
SLUTORD
Förutom själva serien ska en eloge ges till extramaterial benämnt ”Författarens kommentarer rörande källor, inspirationer och andra kuriositeter relaterade till 1793.” Jag älskar sådana här sidor för dels ger det en insikt i författarens tankegångar och dels kan man se om man redan kände till saken i fråga. 1793 – Serieromanen är ett mycket bra och ganska ovanligt skapelse, speciellt för att vara svenskt. Inte för att det saknas böcker som bearbetats till seriealbum utan för hur gedigen produkten känns. Romanen använder till och med det historiska typsnittet 1785 GLC Baskerville i pratbubblor och textrutor. Bara en sådan sak gör det värt att kasta ett extra öga på.
X
Titel: 1793 – Serieromanen
Utgivningsår: 2022
Utgivare: Bokförlaget Forum
Manus: Giulio A. Gualtieri och Marco Nucci
Bild: Franceso Dossena
Färg: Francesco Segala
Svensk text: Niklas Natt och Dag
Köp här: Akademiebokhandeln – Bokus – SF-Bokhandeln
X