Titel: Djävulens krig
Författare: Kustaa H J Vilkuna
Förlag: Historiska Media (2011)
När jag började läsa Djävulens krig hade jag inte riktigt koll på vad det var för sorts bok. I min naivitet trodde jag att det var någon sorts äventyrsberättelse som böckerna om Stephan Löfving som jag tidigare har recenserat på denna webbsida. Men ack vad jag bedrog mig. Istället för lättsmält kvällsläsning kastades jag brutalt in i en rykande historisk återberättelse inte helt olik Peter Englunds Poltava. Djävulens krig är ett passande namn på boken men den kunde lika gärna kunnat hetat Förintelsen eller Undergången. Sällan har jag läst en så bedrövlig berättelse om plundring, skövling, bränder, mord, tortyr, våldtäkt, slaveri och kränkningar. Det var nästan så förtvivlat mot slutet att jag nästan lade ner boken men om någon genomlidit allt som berättats kan jag finna styrkan att läsa om deras vedermödor och föra minnet vidare.
Djävulens krig handlar om den Stora ofreden, alltså tidsperioden 1713-1721, då det svenska Finland var ockuperat av Peter den stores ryska armé. Ryssarna tillsammans med allierade kosacker och kalmucker far som en ångfält fram i det av den svenska armén övergivna Finland. Inte en stad, by eller gård undgår ryssarnas grymma framfart och eld och svärd är deras vapen. Tiotusentals finländare flyr till Sverige, tiotusentals rövas bort till Ryssland, tiotusentals mördades och torterades, tiotusentals byggnader brändes till aska och tusentals kvinnor våldtogs. Landet barskrapades på föda, värdesaker och arbetsföra män och det lilla som finns kvar får de överlevande kämpa om. Så såg den ryska freden ut och jag förstår varför finländarna än idag fruktar ryssarnas återkomst till landet.
Förutom alla kortare skildringar får vi även följa Gustav Lillbäcks något större livsöde. Han var son till en länsman i Österbotten och blott 15 år gammal tillfångatogs han av ryssarna och släpades till fångenskap i Viborg. Under hot om tortyr och ond bråd död förryskades Lillbäck och blir en så kallad ryssdräng, det vill säga kalfaktor och tolk åt en rysk officer. För att inte hamna i onåd hos sin nya herre måste Lillbäck visa upp sitt mod. Ju brutalare han kan misshandla den egna finska befolkningen desto större frihet och privilegier fick han. Lillbäck var inte sen att visa upp sin sadism och totala hänsynslöshet när han drog fram i Finland och i hans spår följde dödade, torterade och våldtagna människor i sådan omfattning att finländarna sade att han var värre än ryssarna. Hur Lillbäcks berättelse slutar återger jag inte här utan låter er läsa om hans vidare öden i boken.
Efter 300 sidor om helvetet på jorden är jag alldeles utpumpad. Kustaa H J Vilkuna har gett en inblick om det finska lidandet som jag inte trodde var möjligt. Nog visste jag att det var tuffa tider i Finland under Stora ofreden men det är nästan absurt hur mycket ett folk kan lida och ändå på något sätt överleva och senare växa till en stolt nation. Författaren skall ha heder för att han så sakligt har orkat återberättade de grymma skeenden som kom att drabba ett helt folk men jag vet inte om jag vågar läsa han storverk betitlat Hat som också handlar om tiden kring det stora nordiska kriget.