Produktionsår: 2006
Speltid: 159 min
Regissörer: Måns Mårlind och Björn Stein
Skådespelare: André Sjöberg, Anders Ekborg, Tuva Novotny, Gustav Skarsgård, Malin Morgan m.fl.
Nämen usch vad fel det blev här. Jag hade förväntat mig mer av Snapphanar, mycket mer. Vi skippar på en gång de historiska felaktigheterna för annars blir det att leka Finn 500 fel. Ni som har läst mina texter har säkert märkt att jag själv har tagit mig vissa litterära friheter och vill därför inte koncentrera min kritik på detta, kasta sten i glashus ni vet. Att regissörerna Mårlind och Stein har gjort avkall på den historiska korrektheten och istället försökt göra en spännande äventyrsfilm står relativt tidigt klart. Men om man gör detta så måste man ha ett bra manus, ett väldigt bra manus, och en spännande historia att berätta. Att svenskt manusskriveri håller låg klass vet väl varenda svensk men denna film har begåvats med ett synnerligen vidrigt bottenskrap till förlaga. Manusförfattaren har försökt blanda ihop ett stort antal Hollywoodklichéer, några actionscener och en till stora delar bortglömd tidsperiod och sedan tryckt på mixerknappen. Resultatet blev inte bra. Jag applåderar initiativet att göra en film på svenska förlagd i historisk miljö men någon sorts kvalitetskontroll måste det väl ändå finnas? Vem godkände projektet och på vilka grunder?
Handlingen i korthet är som följer: Nils Geting, en gudfruktig bondpojke i Skåne, kastas in i det Skånska kriget när hans gård bränns ner och hans familj mördas av svenskar. Han ansluter sig därför till den danska armén och blir Snapphane. Nils suktar efter hämnd på Gabriel Leijonhufvud (svenskarnas befälhavare) och efter diverse äventyr får han sin stora chans.
Det stora problemet jag har med Snapphanar, förutom de rent historiska felen, är att det knappt går att förstå filmens handling. Jag hade föredragit en rak historia istället för denna komplicerade intrig där det är väldigt svårt att avgöra vad det är som egentligen händer? Huvudkaraktärerna agerar väldigt ofta ologiskt och tycks byta lojalitet med varandra och de stridande sidorna precis hur och när som helst. Släng därtill in en mystisk spökryttare à la Sleepy Hollow och ett kuppförsök mot Karl XI så är förvirringen total. Att ingen har använt sig av den röda pennan får mig att tro att manuset är skrivet av George Lucas. Det tråkiga i kråksången är att detta var ett gyllene tillfälle att göra en bra film om Snapphanar som gick förlorat. Personligen har jag väntat på detta sedan 90-talet då det ryktades att självaste Dolph Lundgren skulle spela Snapphane på film. Nu blev det inget av detta men det projektet kunde inte ha blivit sämre än detta.
Svart-Stina, Räddstor, Nils Geting, Davis Swartz och Josua Swartz.
En annan sak som jag har väldigt svårt för är att heja på Sveriges fiender på film. Visst är det väl ädelt att kalla Snapphanar för frihetskämpar men sett från den svenska sidan så var de terrorister. Jag vet inte om någon minns den gamla danska TV-serien Göingehövdingen där snapphanen Svend Povlsen drog svenskarna vid näsan varje vecka i bästa Robin Hood-stil men när jag och min bror såg serien så hejade brorsan på Göingehövdingen medan jag ville att svenskarna skulle få fast honom. Nu minns jag inte om de till slut gjorde det men det var ett tecken på att alla svenskar kanske inte uppskattar svenska filmer där svenskarna representerar de onda. Nu skall vi dock inte vara orättvisa. Både svenskar och danskar gjorde fruktansvärda saker under det Skånska kriget och det går väl inte att säga att någon sida var bättre än den andra. Men det hade nog varit bättre om filmen hade handlat om en svenskarnas kamp mot snapphanarna eller varför inte om en svensk som försöker infiltrera deras led. Istället får vi följa en väldigt liten grupp snapphanar som först strider mot svenskarna och sedan av någon anledning får för sig att rädda den svenska kungen, deras huvudfiende nummer 1. WTF?
Det usla dialogen gör att skådespelarna tyvärr inte har mycket att arbeta med. Överlag är skådespeleriet bedrövligt och den enda som får godkänt är Kim Bodnia som spelar den sympatiske danske sergeanten Mogens Laumann (jag hade gärna sett en film om honom). Annars är det inte mycket att hurra över och några gånger får man till och med dra skämskudden över sig för att slippa se eländet. Man kunde önska att annars så begåvade skådespelare som Anders Ekborg, Tuva Novotny och Gustav Skarsgård kunde vara mer noga i valet av sina roller men jag tror de flesta av dem som var med såg denna produktion som ytterligare en lönecheck.
Trots all kritik som jag givit Snapphanar så kan jag ändå inte låta bli att också ge en liten hyllning. Alla som var med i detta projekt spände bågen högt och siktade mot stjärnorna. Nu missade man totalt målet men det var ett försök som inger respekt och ger en hopp inför framtiden. Man måste lära sig krypa innan man kan gå och om inte denna film avskrämmer för mycket så har vi fler svenska historiska filmer att se fram emot.
Ett svar
Kommer ihåg när denna smörja gick som serie på SVT, usch..
Som skåning skäms jag alltid när skånska skådespelare krystar fram en så grov skånsk dialekt som möjligt endast för att man ska märka att dom kommer från skåne. Man hör tydligt att dom överdriver sin dialekt.
Hipp Hipp gjorde ett bättre jobb.