inte alla ta ett steg framåt!”
De äldsta svenska soldatnamnen tillkom under 1500-talet men det dröjde till det yngre indelningsverket (1690-talet) innan bruket började bli vanligt inom armén. Men det var inte bara indelta soldater som fick soldatnamn utan även båtsmän och dragoner. Soldatnamnen kom till eftersom det fanns ett behov att skilja soldaterna åt då det kunde vara många som hade samma namn.
Soldatnamn var oftast korta för att underlätta ordergivningen och fanns i fyra kategorier.
– Adjektiv som uttryckte egenskap (ex. Hurtig, Flink, Sträng).
– Substantiv med militäranknytning (ex. Granat, Klinga, Lans).
– Substantiv med naturanknytning (ex. Falk, Orre, Ek).
– Del av rote-ortnamn (ex. Lake från Laknäs, Bäck från Marbäck, Kjäll från Källtorp).
Det fanns givetvis undantag från dessa kategorier och skämtsamma kompanichefer kunde ge ut namn som Frusen, Drucken och Gammelstöt.
Tvärt emot vad man kan tro så var soldatnamnen inte efternamn i vanlig mening. En soldat som bytte kompani kunde även få byta soldatnamn. Vid avsked gick de flesta soldater tillbaka till att använda det namn de hade innan soldatlivet. Det var först vid slutet av 1800-talet som soldatnamn började att ärvas.
Soldatnamnet Kämpe
Cirka 1900 personer har idag det svenska soldatnamnet Kämpe (även stavat Kempe som är populärare). Den äldste Kämpe jag kan hitta i soldatregistret var en båtsman vid namn Erik Olsson Kämpe från Börstil socken (Uppland) som föddes 1660, blev antagen 1683 och fick avsked 1712.