Artist: Stefan Andersson
Album: Skeppsråttan (2009)
Label: Emperors Day
Första gången jag på allvar kom i kontakt med Stefan Anderssons musik var sommaren 2010, sommaren då kronprinsessan Victoria gifte sig med (prins) Daniel. Visserligen kommer jag ihåg Anderssons gamla hit Catch the moon (1992) men efter det försvann han från min radar och jag tog honom för att vara en klassisk one hit wonder. Hur som helst var jag en solig eftermiddag på väg hem från jobbet i min bil då jag hörde ett radioreportage från ostindiefararen Götheborg och i samband med detta spelade de Visan om Caspar Mattsson och jag blev begeistrad. Länge hade jag önskat att en ny svensk trubadur, en Carl Michael Bellmans efterträdare om ni så vill, skulle visa sig på den svenska musikhimlen och där var han i radion. Snabbt inhandlades albumet och jag kan säga att jag inte blev besviken. Här var artisten och låtarna jag väntat på så länge.
Skeppsråttan är det andra av Stefan Anderssons historiska konceptalbum. De 13 låtarna behandlar Göteborg under 1600-, 1700- och 1800-talet och berättar om tidens människor, allt från fattiga skeppsgossar till mäktiga krigarkungar. Med sina enkla och stämningsfyllda texter är Stefan Andersson en ypperlig berättare som tar oss med till en svunnen svensk tid. Vissa av låtarna är det svårt att låta bli att tralla med i, speciellt det ”hemliga” spåret Hönsafest är som gjord för allsång på kalas. Hönsafesten var rent historisk den stora fest som besättningen på en ostindiefarare höll när de kom tillbaka från Kina.
Den bästa låten på albumet är enligt mig Svenska Liljor som berättar om den tappre överstelöjtnanten Johan Abraham Lillie som år 1719 försvarar Älvsborgs fästning mot en fientlig dansk flotta anförd av amiralen Peder Tordenskiold. I fyra dagar bombarderade danskarna fästningen innan överste Holstein lyckas beskjuta de fientliga skeppen i flanken och driva dem på flykt. Lillie blev som tack för sitt envisa försvar av fästningen upphöjd till friherre. Hans tapperhet lever kvar än idag i det svenska språket i uttrycket ”de danske plockade inga svenska Liljer”.
En annan låt som jag gillar skarpt är Repet som brast. Denna visa berättar det tragiska livsödet som drabbade förfalskaren Johannes Bramberg. I augusti 1830 skulle Bramberg avrättas för att han tillverkat tio falska sedlar. Men när han skulle hängas brast som titeln avslöjar repet. Bödeln, en viss Carl Gustaf Beckius, vägrade att fullfölja hängningen av den redan halvdöde Bramberg som enligt honom hade fått ”gudomlig nåd”. Detta fick mig att tänka på engelsmannen John Babbacombe Lee (1864-1945) som överlevde hela tre hängningsförsök under sin livstid och fick smeknamnet ”mannen som inte kunde hängas”. Eftersom dödsdomen inte kunde verkställas blev Babbacombe Lee istället benådad och flyttade till Amerika.
Visan om Caspar Mattson, Kalmar Nyckel och Här skall staden ligga är andra låtar som ligger extra varmt om mitt hjärta även om alla låtar är bra. Tyvärr verkar inte alla tycka som jag då albumet fick ljummen kritik när det utgavs. Recensenterna verkar mest prata om den lilla supersnygga boken som följde med albumet än om musiken. Alla recensenter som gav Skeppsråttan lägre än 4:a i betyg borde i mitt tycke ta sig en funderare över sitt yrkesval.